Storebror ser dig… – the chosen one

Jag har aldrig tänkt på att jag ser för mycket film men efter dom senaste dagarnas tankar så börjar jag oroa mig att så kanske är fallet. För mycket film eller inte låter jag vara osagt. Men jag är 100% säker på att ett av dom här 2 alternativen jag ska skriva ner är, eller kommer att bli verklighet.

Scenario 1 – jag är en TV-stjärna:
Jag är på affären och ser två personer som står och pratar med varandra. När jag närmar mig blir dom plötsligt tysta tills jag kommit utom hörhåll, då börjar dom helt plötsligt prata med varandra igen. Man skulle ju kunna tro att dom bara diskuterade nåt personligt.. Men jag låter mig inte luras så lätt, jag vet allt vad som pågår…. Jag börjar bli relativt säker på att jag är med i nån jävla dokusåpa alá ”truman show”. Jag får ofta känslan av at jag är iakttagen. Folk som följer mig i min vardag och filmar varje steg jag tar. Jag menar, såhär kan inte ett normalt liv se ut. Det är missade bussar, missöden i utlandet, karatefyllor och fan och hans moster. Och just när det börjar bli tråkigt så slängs det in lite nya skådespelare i mitt liv för att piffa upp handlingen lite. Till och med en innebandymatch blev flyttad för att jag skulle kunna dra till Vemdalen så att jag kunde bli nersupen och göra massa mer eller mindre pinsamma saker. Bra TV säger vissa, sluta lek med mitt liv säger jag. Och alltid när det börjar ordna sig lite griper högre makter in (producenterna) och förstör allt. Jag vet att ni producenter läser detta, och en sak ska ni ha jävligt klart för er. Jag är min egen herre, och jag har en plan….

Scenario 2 – jag är den utvalde:
Jag är på väg hem från jobbet en mörk sensommarkväll. Det har börjat blivit lite kyligt, men löven har ej börjat falla från träden. Jag går i mina egna tankar och ser inte dom 4 gråklädda männen förrän dom är alldeles inpå mig. ”Din sista stund är kommen Parawad, har du några sista ord?” säger den ena, förmodligen ledaren. Samtidigt drar han ett svärd han haft gömt under kappan. ”Vafan snackar du om? Jag har ingen aning om vem denne Parawad är” säger jag med lätt darr på rösten. ”Du vet inte vem det är, men det gör jag. Bered dig på att dö” säger ledaren och höjer svärdet. (tankar: Jaha, det är tydligen såhär jag ska dö, bli nerhuggen av en galning som förmodligen rymt från nån anstalt nånstans.) Jag sluter mina ögon och håller andan. Då plötsligt – ett ljussken, en smäll, ett hjärtskärande skik från ledaren.
Jag öppnar mina ögon och hinner just se hur en kvinna kastar en kniv i den sista, flyende mannens rygg.
”Vem är du?” Får jag fram. ”Jag heter Gwenlyn, men vi har ingen tid G´zad kommer snart att skicka fler patruller”, svarar den mystiska kvinnan. Inte förän nu får jag en uppfattning om hur hon ser ut. Hon är klädd i en mantel med huvan uppdragen över huvudet, svarta lockar syns runt tinningarna. Hon har ett litet ärr på kinden men är mycket vacker, åldern går ej att fastställa. ”Lämna mig ifred, jag har ingen aning om vad du pratar om. Låt mig bara få gå hem och fortsätta med mitt liv” svarar jag.
”Det är för sent för det nu Parawad, livet som du känner det existerar inte längre, G´zad kommer att fortsätta att skicka sina män tills han lyckas röja dig ur vägen” Hon tar fram en bok och säger något på ett språk jag aldrig hört förut. Nån slags portal öppnas framför henne. ”Följ med mig, jag kan inte hålla portalen öppen så länge”. Bakom mig hör jag ett vrål och ser ett 10-tal män komma springande ungefär 100 meter bort. ”Sista chansen nu” säger Gwenlyn och kliver in i portalen. Min första tanke är försöka fly. Men sedan tar min nyfikenhet över, och jag vet att om jag inte går in i portalen kommer jag att ångra mig för resten av mitt liv. Jag kliver just in i portalen då den första mannen höjer sitt svärd för att hugga mig, mitt nya liv har just börjat……

Ja, och det som händer sen det är ”for me to know and you to wonder” så att säga.